Förväntan

Förväntan

Vad tänker du på när du hör ordet förväntan? Om man verkligen sluter ögonen och säger ordet till sig själv, lite långsamt och mjukt, eller kanske skriker ordet högt och tydligt.

Förväntan

Vad händer i din kropp? Just nu vibrerar i varje fall hela min kropp av ordet. Det har en bubblande glädje, en känsla av rymd och tomhet. Höga skyar, oändligt högt uppe. Universum tar aldrig slut och inte jag heller.

I morgon sker det som jag och min familj planerat för länge. Vi ska tillsammans åka till Kenya. Alla listor är avbockade (förhoppningsvis), viktiga papper ligger i mappar i högar med kläder, böcker, pennor och gosedjur. På måndag börjar min praktik på Kenyata Medical Training College då jag som arbetsterapistudent ska se hur yrket utövas i någon annan kontext än den västerländska. Jag och min kurskamrat har fått höra att det inte går att jämföra med hur det är här hemma. ”FÖRVÄNTA er inte att det ska vara som någonting ni har lärt er”, har vi fått höra. Faktum är att jag inte har en aning vad jag ska förvänta mig. Det är en väldigt ovan känsla. Ganska läskig och samtidigt full av potential och möjligheter. Utan förväntan är det bara att ta emot, ta in, omvärdera, lägga till eller dra ifrån.

Förväntan kan vara det härligaste härliga och det jobbigaste jobbiga. Förväntan kan innebära prestation, krav, instängt och kvävande. Det kan vara dina egna förväntningar på dig själv men även andras. Vad förväntas du klara av, göra, prestera? Det kan också vara frihet, möjligheter, glädje och nyfikenhet. Att inte ha några förväntningar kan vara utveckling och kraft. Kanske utesluter inte det ena det andra?

Förväntan

Jag tar med mig ordet in i sömnen och ser var det bär mig.