En månad, fyra veckor eller 30 dagar, det är så länge vi har varit tillbaka i Sverige efter vår fantastiska tid i Kenya. När vi kom hem var det kallt och regnigt i Stockholm. Min älskade bror överraskade oss på flygplatsen och i stället för att släpa väskor på tunnelbanan åkte de flesta av oss bil. Mitt intryck då var att det var så få människor, ingen färg, inga bilar, inget skräp, rent och frisk luft. Varmvatten i kranen, dricksvatten i kranen, alla bekvämligheter och full frihet att ta sig överallt. Känslan att gå in i lägenheten var konstig. Jag tänkte att den var så otroligt litet, det kändes klaustrofobiskt med alla prylar och den begränsade ytan. Väggarna kom liksom närmare och nästan slukade mig. Det luktade också annorlunda och inte som hemma. Jag var överlycklig och olycklig på samma gång.
Sista veckan i Nairobi var så otroligt vemodig. Jag kände mig nästan handlingsförlamad då jag inte visste hur jag skulle prioritera, vad jag ville göra mest, hur jag skulle få oss alla att verkligen ta in och uppskatta varenda andetag och stund eftersom det var vår sista, i huset, på skolan, i omgivningarna och med vännerna. Sista dagen hoppade jag i poolen på Svenska Skolan med vemod i mitt hjärta då jag visste att det var sista gången vattnet skulle omsluta mig och sakta men säkert färga våra blonda huvuden lite grönt.
Jag har alltid haft svårt att säga farväl. När jag släpper in någonting eller någon i mitt hjärta känner jag allt så mycket och då jag älskar har jag svårt att släppa taget. Sån här har jag alltid varit och det har orsakat mig mycket smärta och lidande. Det hade varit lättare att bara släppa och gå vidare. Jag läste däremot någonstans att för att känna sorg så måste du ha älskat och det gav mig en insikt och någon slags tröst i att jag faktiskt älskar mycket och intensivt, det behöver inte vara ”dåligt” att känna sorg och smärta när någonting tar slut. En fantastisk film som faktiskt visar komplexiteten kring våra känslor och att allt inte är svart eller vitt är den animerade filmen ”Insidan Ut”. Där är glädje och vemod tätt sammanbundna som i en avancerad dans. Glädje finns samtidigt som vemod och de kanske rent av är varandras förutsättningar. Varje avslut är också en början på någonting nytt. Allt är ett ständigt flöde av avslut och nystart i det eviga kretsloppet.
Det har varit fyra intensiva veckor i en strid ström av avslut, avslut med uppsatser i skolan, skolavslutning för äldsta dottern, slutet på förskolan för tvillingarna, flera har tagit studenten, avslut med aktiviteter för barnen. Jag har knappt haft tid att tänka och nu är äntligen det efterlängtade sommarlovet här. Efter nästan fyra månader utan en ensam stund kom så några dagar för mig själv. Då rullade det stora vemodet in precis som i den där gamla låten ”Vintersaga” från 1984 med Monica Törnell. Jag kände det som att lättheten, färgerna, vänligheten och glädjen blev kvar i Kenya. Från ett avskalat liv där i stort sett allt fokus var på nuet och stunden till ett liv i stress. Vad gör livet här så stressigt och svårt att få ihop? Är det bara jag som känner så eller är det samhället som skapar den här underliga stressen? Den frågan har jag verkligen försökt komma på svaret på. Är det för att jag i Kenya var så utsatt och exponerad för döden, fattigdomen och det akuta i att leva att jag var tvungen att uppskatta varje ögonblick? Kenyanerna var så positiva, vänliga och deras kärlek för livet så stor att det smittade av sig på mig. Är närvaro av det svåra och allvarliga ett måste för att jag ska känna att livet är tillräckligt viktigt och måste njutas av till fullo? Jag känner sedan jag kom hem att jag uppskattar allt jag har ännu mer och att den svenska välfärden är fantastisk. Enkelheten infinner sig däremot inte. Är det Stockholm? Är det jag? Som tur är har jag hela sommaren på mig att fundera över de här frågorna och förhoppningsvis landa i någon lösning om hur jag och min familj ska kunna fortsätta vara i nuet, stunden och enkelheten. Vem vet, kanske nästa blogginlägg handlar om svaret på familjen Sundells problem med livspusslet? 😉
Hoppas vi alla får en underbar sommar!
