Enkelhet

Tystnaden är som sammet i mina öron. Det enda som hörs är det dova ljudet från husets ventilation. Känslan är lite som att bo på hotell då det är lugnt, mörkt och tyst. Mitt tyngdtäcke omsluter mig som en härlig omfamning och när jag sneglar på klockan är hon halv sex. Jag är ensam hemma och när jag försöker erinra mig när detta hände sist kan jag faktiskt inte komma ihåg. Sällan händer det, mycket…

Continue reading

Vi hade i varje fall tur med vädret!

Jag ser mig omkring i huset som vi hyrt i drygt två månader. Det är flyttkartonger och kaos överallt. Jag sluter mina ögon och får en känsla av att jag är fast i tiden, att jag är på exakt samma ställe som för några månader sedan, en sådan där känsla av ”deja vu” som kan suga till i magen och det är som att ögonblicket upplevts förut. När jag öppnar ögonen igen inser jag dessvärre…

Continue reading

Ingenmansland

När jag började skriva den här bloggen var det för att jag ville dela med mig av min upplevelse av tre månaders praktik i Kenya. Jag ville att familj och vänner skulle följa med mig på resan jag gjorde och som bonus kanske även ge någon främling något läsvärt. Det visade sig att skrivandet blev mer än så och den glädje skrivandet gett mig som ung väcktes till liv samtidigt som det kändes fint att…

Continue reading

På väg!

Jag drar in morgonluften i lungorna och känner hur den friska luften fyller hela mig. Luften har en doft av skog, morgondagg och stundande solsken. Jag har sovit ännu en natt i vårt tält och känner mig utvilad, fylld av energi och utan måsten. Tätt packade har vi sovit och jag tror att känslan av trygghet tillsammans med all rörelse, ljus och frisk luft gjort att vi alla sover som stockar. Dagarna kantas av doften…

Continue reading

Tio år som gifta!

När vi svänger in på den idylliskt midsomriga lilla vägen mot Vändersta utanför Enköping börjar härlig folkmusik skvala i den smyckade bilen som doftar av de vita syrener min pappa plockat. Musiken genomsyrar hela mig och det är som att alla mina barndoms midsomrar blandas med den största av midsomrar som jag precis ska fira, mitt bröllop med mitt livs kärlek. Min pappa säger inte ett ord utan ler stort då han i förväg spelat…

Continue reading

Det stora vemodet rullar in

En månad, fyra veckor eller 30 dagar, det är så länge vi har varit tillbaka i Sverige efter vår fantastiska tid i Kenya. När vi kom hem var det kallt och regnigt i Stockholm. Min älskade bror överraskade oss på flygplatsen och i stället för att släpa väskor på tunnelbanan åkte de flesta av oss bil. Mitt intryck då var att det var så få människor, ingen färg, inga bilar, inget skräp, rent och frisk…

Continue reading

Tid och Rum

Vissa kvällar är magiska. Ända sedan jag var barn har jag upplevt stunder som känns som magi. Då blir alla färger klarare, dofterna starkare och det är som att stunden jag befinner mig i är som i ett förstoringsglas så att jag kan se och känna alla detaljer. I de här stunderna brukar jag känna att jag är del av någonting större och som att jag kan se hur trådarna mellan oss människor hänger ihop…

Continue reading

Förändring

Inte en sekund är den andra lik. Det enda vi vet är att allt ständigt förändras. Efter en viss tid har varje cell i din kropp bytts ut och du är, i varje fall rent fysiskt, inte samma person. Trots förändringens oundviklighet är just förändring det svåraste som finns. Är det eftersom allt ständigt är i rörelse som vi i vår rädsla för döden försöker fly undan den?  Rent evolutionärt har det varit fördelaktigt att…

Continue reading

Psykbryt!

Riiiiing, riiiiiing…väckarklockan är ställd på klockan fem och signalen letar sig in i min djupa sömn. Det är becksvart i huset och alla sover tungt. Själv har jag hela veckan stigit upp i svinottan för att ta mig till KMTC och skolbussen som för oss till Mathari Referral and Teaching Hospital. Första dagen var jag ordentligt nervös då jag från andra elever fått höra att det skulle vara farligt och otäckt. Mathari är det enda…

Continue reading

Generositet

Bilen kränger hit och dit, den gnisslar, stånkar och stönar. Det röda dammet yr och blandas med smutsiga avgaser från alla lastbilar och andra fordon utan vettig avgasrening. Det finns nästan inga vägskyltar, inga markeringar på vägen och absolut inga trafikljus. I Nairobi blandas allt, och då menar jag allt, i en ändå vänlig och ganska långsam ström av bilar, Matatus, Ubers, motorcyklar, gångare, försäljare, en och annan ko och cykel samt tiggare som riskerar…

Continue reading